Högtider blir aldrig detsamma när någon viktig person fattas.

Idag känner jag mig som ett vrak, ena sekunden är jag glad och skrattar men nästa sekund gråter jag hysteriskt. Den senaste tiden har jag varit lite sådär, ostabil helt enkelt. Ofta varit nära till gråt. Idag är eller skulle det varit mammas födelsedag och jag antar det kanske påverkar mig undermedvetet. Det kanske låter konstigt men jag hoppas att det är det eller att det finns någon liknande vettig förklaring för annars känner jag bara mig som en idiot. Hälften av gångerna förstår jag inte ens själv vad jag lipar över och det känns skönare att ha en förklaring till att jag är så jäkla känslig.
 
Jag saknar dig och önskar var dag att du fortfarande vore här, grattis på födelsedagen mamma. <3
 
 
 

I-landsproblem eller vad?

Jag har känt mig ledsen ganska ofta den sista tiden och har grinat för ingenting, och då menar jag för verkligen ingenting! Nu har jag fått lite mat i magen så är lite mer "stabil" men när jag skulle ner i frysen för att hämta lite köttfärs till middagen tappade jag det totalt. Vi har en sådan liggande stor fet frys nere i källaren för att kunna ha plats till mer mat. Problemet är att min pappa inte riktigt förstår när det räcker, man kan knappt stänga frysen i nuläget. Utan varje gång man ska ta något tar det 100 år för att hitta rätt sak och sedan när allt ska tillbaka kan man inte stänga frysen utan att strategiskt lägga tillbaka allt så att det går att få igen locket ordentligt. Med andra ord inget jag hade tålamod för när jag var hungrig, grinig och allmänt nedstämd. Det slutar med att jag skriker och gormar för att sedan rusa upp för att attackera min stackars pappa för att skälla på honom för att vi har för mycket mat. Jisses! Pappa gör en svag ansats till att säga något men inser ganska snabbt att det är nog bara bäst att hålla truten. Och alla som känner min pappa kan nog säga att det är inte ofta han väljer att vara tyst. haha. Men nej det räcker inte att skälla på pappa utan sedan rusar jag in på mitt rum för att gråta en skvätt också.
 
 
 
 

"Jag ska aldrig dricka igen!"

Idag har jag en sådan typisk söndag då man tror att man aldrig kommer vilja dricka igen. Yeah right, jag vet. När nästa helg kommer så är huvuvärken, illamåendet och segheten så gott som bortglömd. Men jag överväger stark att dra ner min alkoholkonsumtion när jag går ut. Man måste ju faktiskt inte dricka så att man är helt väck dagen efter. Nu menar jag inte att jag jämt dricker mig redlöst full men den senaste tiden har det spenderats lite väl mycket pengar på krogen. Alltså inte bara jobbigt dagen efter utan också väldans dyrt.
 
Med andra ord jag hade en jävligt rolig kväll igår och det får jag betala för idag. Jag mår som jag förtjänar helt enkelt, förjävligt!
 
 

RSS 2.0