werilsa

Jag har känt mig ledsen ganska ofta den sista tiden och har grinat för ingenting, och då menar jag för verkligen ingenting! Nu har jag fått lite mat i magen så är lite mer "stabil" men när jag skulle ner i frysen för att hämta lite köttfärs till middagen tappade jag det totalt. Vi har en sådan liggande stor fet frys nere i källaren för att kunna ha plats till mer mat. Problemet är att min pappa inte riktigt förstår när det räcker, man kan knappt stänga frysen i nuläget. Utan varje gång man ska ta något tar det 100 år för att hitta rätt sak och sedan när allt ska tillbaka kan man inte stänga frysen utan att strategiskt lägga tillbaka allt så att det går att få igen locket ordentligt. Med andra ord inget jag hade tålamod för när jag var hungrig, grinig och allmänt nedstämd. Det slutar med att jag skriker och gormar för att sedan rusa upp för att attackera min stackars pappa för att skälla på honom för att vi har för mycket mat. Jisses! Pappa gör en svag ansats till att säga något men inser ganska snabbt att det är nog bara bäst att hålla truten. Och alla som känner min pappa kan nog säga att det är inte ofta han väljer att vara tyst. haha. Men nej det räcker inte att skälla på pappa utan sedan rusar jag in på mitt rum för att gråta en skvätt också.