werilsa

Jag har kommit till den punkten där jag tycker allt går i sina tråkiga vanor, även om jag är ganska tillfredställd med tillvaron just nu, allt rullar på och går bra men inte mycket mer än så. Jag känner att jag är fast och jag måste bryta mig loss så jag inte fastnar och blir för bekväm. Jag vill inte bli gammal och inte gjort något! Kanske lite dramatiskt att tänka så redan nu men ni förstår säkert vad jag menar, eller?

Något nytt, något spännande, ett nytt äventyr eller åtminstone ett nytt "kapitel" i mitt liv är vad jag söker nu. Vad händer här näst? Jag har varit på mitt jobb i ett år nu och tiden har verkligen flygit iväg. Men det är dags, dags att komma vidare. Men jag är så praktisk av mig och ser bara alla hinder och allt som måste göras och vad som inte skulle funka. Och därmed slutar det med att jag sitter här i mitt vanliga tråkiga hamsterhjul.

 

Att börja plugga till våren har varit det som jag tänkt mig ska hända rätt länge nu, om jag kommer in så att säga. Men nu börjar jag bli osäker, för jag vill ut i världen och om jag ska göra det så känns det lite som nu eller aldrig. Känner redan nu att jag börjar bli gammal och man förväntas ta tag i sitt liv och ha en någorlunda plan i sikte. Men jag känner mig fortfarande vilse.

 

Något som jag alltid varit sugen på är att åka iväg som Au Pair. Har haft perioder då jag varit helt säker på att det är vad jag vill göra och sedan har det bara lagts på is. Men även om jag så jävla gärna skulle vilja åka så fegar jag nästan ur, tänk att lämna familj och vänner. Blödig jag är va? Min farfar som har varit väldigt sjuk länge nu känns helt omöjlig att lämna. Redan nu är det alldeles för lång bort om något skulle hända och jag vet inte om jag skulle förlåta mig själv om jag befann mig på andra sidan jordklotet när något händer. Men å andra sidan så kommer det alltid finns någon bra anledning för mig att inte åka. 

 

Jag vill höra åsikter om allt detta pladder från dem som orkar ta sig igenom allt.

 

<3