werilsa

Det är en sån där dag, där allt är fint. Det är lungt. Det vill säga att det är inte så att något speciellt har hänt och därför är jag glad och har en bra dag. Utan jag är nöjd, om ni förstår? Det känns fint helt enkelt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men sommaren är på ingång, jag lyssnar på bra musik och dagen har rullat på fint. Det är siesta alldeles snart. På onsdag åker jag och Else. Det är fint helt enkelt. Men ändå kan jag inte låta bli att ha den där oroliga känslan att det är för lugnt. Jag har haft den känslan tidigare, gick runt med den i flera veckor och visste att nu är det för lungt. Jag visste att något skulle hända. Att snart skulle den fina och lugna fasaden trilla sönder. Och det gjorde den, minst sagt. Men det är en fin kväll och det kommer bli en fin sommar och jag ska sluta oroa mig. Puss!