werilsa

Att titta på gammla bilder ger min nästan alltid en grym ångest. Borde det inte bara fylla en med nostalgi och värme, när det är en fin tid man tittar tillbaka på? Antingen suger mitt liv för tillfället och därför tittar jag tillbaka på allt med saknad eller också njuter jag inte tillräckligt av stunden. Eller också inget av det. Det är väl lite som det jag skrivit om tidigare att man spenderar all tid till att längta och sakna tillbaka till det som var och det som kommer att man inte hinner riktigt ta vara på det som är. Eller det låter bara konstigt?
Jag är nog en väldigt orofylld människa som ser alla problem, inte så att jag pessimist utan, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Det får mig också att tänka på att jag tänker så mycket på andra att jag lämnar mig själv kvar någonstans i bakgrunden. Nej nu låter det som jag försöker höja mig själv att jag är så duktig att jag tänker på alla andra före mig, så är det inte.

Äh, det låter som det är dax för mig att sova kanske?