Blöh.
Dagen började verkligen jätte fint. När klockan började skråla för att det var dags att gå upp och dra till jobb förstod jag knappt att den ringde. När jag väl fattat att det var min klocka önskade jag såå mycket att jag bara drömde. Men icke, jag skulle upp och plågas sista dagen på lovet. Men jag pallade mig upp gjorde mig klar och det kändes ändå helt okey. jag börjar gå mot bussen (som verkligen aldrig, ALDRIG är i tid) så ser jag den köra förbi busshållsplatsen när jag är bara en minut bort. Det blir till att springa hem, ta cyklen och cykla som en idiot till tågstationen för att hinna med ett tåg som gick när som helst. Även tåget sussar förbi mitt framför ögonen på mig. - Nästan 40 minuter i kylan tills nästa tåg. Kul!
Jobba blev ändå mer okey än jag trodde. Men när några timmar hade sprungit förbi hade jag fått världens huvudvärk och ville bara hem. Men jag fick hålla ut. Men lyckades få sluta 2 timmar innan stängning i vart fall. Så sätter jag mig på bussen från jobbet till knutpunkten och tänker äntligen slippa alla skrikandes barn, tror ni inte det är en liten skitunge som vägrar sluta skrika på bussen vad än hennes mamma gör? Så nu sitter jag här äntligen hemma med den äckliga huvudvärken, dessutom högar med plugg som egentligen borde vara klara tills imorgon men som jag inte alls börjat på. FAIL. Jag vill inte till skolan imorgon.
