werilsa

Jag är så jävla besviken på mig själv. Prestationsångest till max och jag vet att jag kan om jag vill och ändå fixar jag inte det. Skoltröttheten tar över. Allt pluggande skjuts ständigt upp och jag tar aldrig tag i det. Och det jag lyckas göra gör jag halvdant. Vad är det jag sysslar med? Jag skäms innerligt när jag ser vissa resultat jag presterat på sista tiden och förstår inte vad jag sysslar med. När jag vet att jag kan utan att kämpa allt för mycket och ändå skiter jag i det. Så jävla dåligt. Jag skäms, är besviken och prestationsångesten står mig upp i halsen och skriker, ändå hittar jag inte orken till att plugga till alla jävla prov, göra alla löxor, inlämningar, arbeten och allt vad det är. Jag vill bara krypa ner i min säng dra täcket över huvudet och helst av allt vakna den dagen jag tar studenten. Och då vill jag vakna gå upp och vara den snyggaste bruden någonsin med de bästa betygen av oss alla. Och mest av allt känna mig lycklig och nöjd så in i helvete. Men det är bara drömmer, åter till verkligheten. Allt man måste hinna med, allt man vill göra, allt man inte orkar och allt man bara vill trycka undan och hoppas det fixar sig. Men det gör det inte. Jag måste ta tag i mig själv och göra det själv. Jävla skit Mathilda, jävla dåliga, fula, trötta, flyende Mathilda. Jag är dålig så är det och jag måste ta mig samman.

ORK TACK.