werilsa

Tiden har rullat förbi som vanligt trots att dagarna i skolan känns oändliga. Det märks att hösten har kommit för att invänta vintern. Det är mörk när man går till skolan och det är mörkt när man äntligen ska hem. Kylan i kombination med blåsten som aldrig slutar här vid kusten är förjävlig.
Den mörka, kalla och deprimerande delen av året har kommit.
Jag är trött och åter igen trött.
Trött fysiskt och psykiskt. Arg på alla orättvisor i världen.
Som en upprorisk tonåring skriker jag att jag hatar världen och i samma stund inser jag hur patetiskt det låter, hur patetisk jag är. Men världen erbjuder fan ingen glädje till mig, allt går åt helvete eller tas ifrån mig. Antagligen är jag bara en gnällig tonåring som gnäller allt för mycket och borde lyssna på pappa hur det var när han växte upp, att vi har det så lätt idag.

Livet han pissa sig själv i ansiktet för att citera Else.