Bergodalbana.

Upp och ner. Glädjekick och rakt ner.
Just nu behöver jag en kram, en famn som håller om mig. En famn jag får somna tryggt i. Någon som får mig att må bra. Någon som jag kan prata med utan att den blir obekväm. Finns du där ute? Beredd att komma nu? Det är just nu jag behöver dig.

Jag saknar dig som fan, du är det såret som aldrig kommer lämna mig. Som ständigt rivs upp. Att få känna din doft en sista gång, röra vid ditt perfekta ansika. Bara känna din närhet. Allt, precis allt skulle jag göra för att få göra det en gång till.
Allting känns som igår.<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0