werilsa

Ge mig sommar, ge mig långt hår igen, ge mig finland och festival! NU NU NU!


Jag längtar så frunktansvärt mycket efter Finland. Vår mysiga stuga, lugnet, naturen. ALLT! Till och med utedasset och inte ha rinnande vatten och el hela tiden. Alla myggen som driver en till vansinne och tvingar en gå på myggjakt mitt i natten för man håller på att bli tokig. Åhåh. Ni skulle bara veta.


Att jag är ballast kan jag faktiskt inte hjälpa. I'm the man helt enkelt med lillbrorsans fyrhjuling.


Sommar, sommar, sommar.. Vi alla går nog bara och längtar och önskar att den skulle komma på en gång. Nu tack! Galet söt bild på Samuel!


Även om jag inte ågrar ett dugg att jag rakade av håret så har jag inte ett dugg tålamod när det gäller något alls. Alltså gäller det även i detta fallet. Jag vill att mitt hår ska växa massa fortare så det blir långt igen!

Påväg hem från jobbet var jag så oerhört nära på att hoppa på en av de där andra bussarna som kan ta en långt bort, enkelbiljett, kanske göteborg eller var som helst. Bort från vardagen. Men istället blev det buss 230 mot bjuv. Bussen som tog mig tillbaka till verkligheten. Jag skulle följt min impuls och hoppat på en av de där andra bussarna och sett var den bar mig.

Jag borde nog ta och fixa en sådan.

Det där med att faktiskt spara lite så jag har råd med festivalandet har faktiskt hållt än så länge! La nyss i 200 kr i lådan, så nu är där 400 kr. Inte illa! Funderar på om jag borde lägga i resten av mina kontanter som är i plånboken. Men jag gillar inte att vara helt utan kontanter om jag ska iväg, fall i fall liksom. Haha Nej men seriöst. Om rabattkortet traslar eller något så vill jag gärna lyckas ta mig hem imorgon efter jobbet. Lite kontanter får stanna helt enkelt.

En annan duktig sak är att jag ska jobba både imorgon och på söndag. Så det så! Pengar är som sagt välbehövt. Jag gillar pengar okey? Nu ska jag drömma mig bort lite och titta på snygga kläder på internet.

Hela familjen är samlad här hemma, även Rasmus och David på besök. Åh vad härligt. Massa stökigt och massa kalabalik emellanåt. Men gud vad kul det är :D
Kommer bli en trevlig helg känner jag på mig!

Poängen var att idag skulle jag till skolan oavsett hur jag mådde när jag vaknade, men när jag vaknade insåg jag att det bara var att stanna hemma. Men imorgon då jävlar, då blir det skola om jag så har 50 graders feber (jag vet då är man död men ni hajar poängen!). Nu ska jag vara duktig och plugga. Hejdå.

Jag är mega kissig men jag loggade nyss in på denna datorn, så jag orkar egentligen inte logga ut och gå på toa. Så nu står jag här massa kissinödig och drar ut på det. Värdefull information, tycker ni inte?

En halv lektion natur och sedan idrott. Ingen ångest över idrotten idag faktiskt, pingis så det ska jag nog klara av.

Usch jag mår inte så bra. Halsen har börjat göra jätte ont och jag känner mig allmänt hängig. Försöker hålla ut hela dagen trots att det är frestande att gå hem men jag måste ha min närvaro. Fick en lapp för min närvaro den senaste månaden, det såg inte så bra ut.. Men det känns faktiskt som jag kommer skärpa mig nu och inte frestas lika mycket av skolka.

NU måste jag gå och kissa. Bye

Sommarn 08 - Lökig strandbild i göteborg.



ÅHÅH ge mig nu.

Trött, arg, ledsen och slut på ork känns det som.

Innan idag tänka jag att jag skulle ta mig en powernapp för att bli piggare eftersom jag gick runt som en zombie. Tuppluren förvandlades till 3 timmars sovande istället. Och piggare blev jag fan inte är mer än zombie nu. Och jag har inte fått något gjort idag som jag borde.
Whatever. Eller inte. Orkar bara inte. Hejdå.

Jag vet inte varför jag stannade hemma idag, för när jag väl gick upp klockan tio så tänkte jag varför är jag inte i skolan? Det hade inte varit så farligt att vara där idag? Helt meningslöst att jag stannade hemma idag. Tanken igår var väl att jag kanske kunde stanna hemma idag och plugga massa, men så har det inte riktigt blivit. Men det har varit riktigt skönt att bara ta det lugnt, att vara hemma lite. Är så van vid nu förtiden att jag åker hemifrån tidigt på morgonen och kommer hem först vid nio, tio på kvällen.. Jag är verkligen en sådan människa som kan älskar fart och att allt ska hända nu nu nu, när jag känner för det. Men jag är också den människan som verkligen behöver tiden för mig själv med lugn och ro.

Nu sitter jag här och chillar, lyssnar på lite mysig musik och funderar på om jag ska ta och se ett avsnitt av Kyle XY.

Om 5 minuter slutar jag. NAJS! 
Det har varit en ganska onödig med soft dag. Började med att jag försov mig i morse, ovanligt, nej jag vet. Händer allt oftare. Så första lektionen jag hade var samhällskunskap, 3 tjejer som skulle prata om utbytet till kambodja som de varit på. Det var verkligen jätte intressant och jag har länge tänkt att jag vill göra något sånt och jag blir bara mer och mer peppad. Sen var det historia och engelska och på båda lektionerna har vi haft eget arbete. Som vanligt har jag inte gjort ett skit. Jag kan verkligen inte koncentrera mig och få något gjort i skolan, inte för att jag får så himla mycket gjort hemma. Men det som jag gör, händer hemma i vart fall.
Sådär nu är det bara 2 minuter tills vi slutar, ska kila upp till mitt skåp nu och hämta lite grejer och sen snart dra till teatern.

XOXO, höhö.

Det känns alltid som helgen tar slut innan den ens hunnit börja. Jag har i princip inte gjort ett skit av det jag borde ha gjort i helgen. Eftersom Karoliina kom ner till skåne i torsdag och stannade tills igår har jag passat på att umgås med henne. Sen blev jag inringd till jobbet igår, så har som sagt inte hunnit ett skit av det  jag borde ha gjort.

Har ett prov imorgon jag inte ens läst egenom vad det handlar om, repliker till teatern som jag inte heller ens kollat på dessutom en miljon grejer jag inte ens börjat på.

USCH

Igår var det exakt 2 år sen. Det där med att tiden läker alla sår, bullshit. Jag saknar så fruktansvärt och tyngden och smärtan över bröstet försvinner aldrig. Tanken av att jag inte haft dig nära, inte hört din röst, känt din doft eller sett dig på 2 år gör ont som fan och det är fan inte rättvist att jag inte får ha min mamma här. Jag har inte ens förstått än. Hur ska jag kunna förstå att du är borta? Jag vill inte ens tänka tanken för då kanske det blir verklighet. Jag gör mitt ansikte till en mask, för att orka.

Desperat rör jag bilden på mamma, i hopp om att jag kanske får röra vid henne på riktigt. Ett hjärta som fallit sönder i tusen bitar och lämnar bara ett stort tomt hål kvar, det är inget som går att laga.